Camoscios och höga kors

Förord saknas på grund av värden Leif somnade innan inlägget var klart. Här följer dagens blogginlägg av Mattias och Lars:

Vi vill börja med att be om ursäkt till alla väntande bloggläsare för en sen uppdatering. Det bjöds på Penne con Ragu till middag på balkongen och enligt Italiensk sed blev det tydligen vårt ansvar att avsluta hela grytan innan vi fick gå från bords.

I morse vaknade vi i en stor filbunke och på grund av den täta dimman såg vi inte ens ner till kyrktornet. Trots att vädret gjorde sitt bästa för att stoppa oss tog vi ändå sikte på den högsta toppen i regionen. Två erfarna trappers låter sig inte skrämmas så lätt. Cima Carega ligger på 2259 meters höjd och var dagens slutmål.

Molnfabriken hade gått för högtryck men som tur var kunde vi snabbt klättra ovan dimman och titta ner på locket som lagt sig över låglandet: 

Stigarna ringlade sig upp för bergskammen, en del effektivare vägar än vad Italienare trampat upp hittade vi förstås.

Här försöker Lars förklara en smart klättrings-genväg för en Italienare.. dock förstod Italienaren inte ett ord men var artig ändå (tror vi).

När vi passerade sista kammen på väg upp mot toppen så möttes vi av en härlig utsikt:

Så är vi äntligen framme vid dagens huvudmål. Självklart har någon släpat upp ett kors även till denna höjd.

Vi var långt ifrån de enda som klättrat upp till toppen. Ganska snart fick vi syn på ett par ståtliga bergsgetter (Camoscio) som betade kring sluttningarna.

Allt detta bestigande och spanande av vilddjur gjorde att våra välutrustade huvuden blev överhettade, varför vi var tvungna att kyla ner oss i den snö som fortfarande låg kvar i skuggorna på dessa höga höjder.

Vattnet som tog slut på toppstationen och fantasierna av en kall öl nere i byn gjorde att vi började vandringen ner till själva paradiset Giazza.

En härlig dag avslutades här på Osteria Ljetzan hos Giorgio med en grappa och blogg-skrivandet.