Det har tagit tid för mig att få grepp om Italien, allt är så överraskande annorlunda och ändå så självklart enkelt. Som svensk vill man ofta säga; men så kan man väl inte göra; så kan man väl inte säga, så kan man väl inte tänka. Men det kan man här.
Som svensk är man uppväxt med att välfärdsstaten tar hand om sina medborgare och lotsar dem genom livet med det stöd som behövs med utbildning jobb och den vägledning som behövs för att de skall bli självständiga och kunna förverkliga sina drömmar. Så är det inte här.
I Sverige har vi politiker som i huvudsak är hederliga och dessutom för det mesta ärliga och som ser sin politiska uppgift som ett kall för att skapa det bästa samhället för medborgarna oavsett vilken partifärg de har. Sådana politiker är sällsynta här.
I Sverige är jämställdhet ett nyckelord och feminismen omfattar både kvinnor och män. Målet är att alla skall bli jämlika och utföra samma sysslor, ta samma ansvar och ha en jämn könsfördelning där beslut fattas. Den senaste landvinningen på den vägen är att han och hon inte finns längre utan bara hen. Det finns ingen som tänker så här.
Vi är uppfostrade i Jantelagens anda om inte helt och hållet så har vi ändå lärt oss att inte sticka ut för mycket, inte låta för mycket och inte skryta för mycket och inte vara i vägen. Att visa hur rik man är eller hur framgångsrik man är vinner man inga poäng på, det är bättre att vara en vanlig glad medborgare i ett lyckligt land.
När jag fortfarande bodde i Sverige trodde jag att Sverige var ett föregångsland som alla andra länder snart skulle ta efter och i lite olika takt följa efter i våra spår för att göra samma framsteg som Sverige gjort. Jag trodde att våra framsteg var självklart önskvärda för alla andra länder att sträva efter. Många av dem är säkert det också men många kommer nog att stanna på verkstaden för misslyckade expriment.
Nu lever jag i ett land som är där staten är nästan frånvarande och det tycks nästan omöjligt att få staten att tjäna medborgarna många politiker verkar föredra andra allianser som är mer lönsamma. Politikerna blir oförklarligt rika trots att de sitter i korta perioder innan någon annan tar över och blir lika rika på samma korta tid. Ingen av dem går att lita på.
Jag lever i ett land som är extremt maskulint och ingen tycks vilja ändra på det. Det finns en kvinnorörelse som slåss för att utjämna arbets- och ansvarsfördelningen mellan könen men väldigt få men och kvinnor tycks omfattas av den.
I Sverige gör feminismen stora framsteg med lika ansvar lika arbetsuppgifter lika lön könskvotering och det är så vi mäter jämställdhetens framsteg i Sverige.
I Italien tycks utvecklingen stå still när det handlar om jämställdhet. De unga gifta männen hjälper till mer hemma nu än tidigare med barnuppfostran och annat men det är sällan man hittar dem i köket och ansvarsfördelningen och könsrollerna hemma ändras knappast alls.
Men om man skrapar på ytan bakom den offentliga fasaden så upptäcker man att i det familjecentrerade landet Italien där det maskulina är tydlig framträdande och det som syns och hörs så finns det nästan alltid en kvinna i familjen som godkänner styr och samordnar alla aktiviteter i familjen.
Ofta en äldre kvinna som precis som hennes äldre släktingar styr och ställer med familjens tillgångar och hur familjens medlemmar skall utbildas och om de skall fortsätta i familjens affärer eller göra någon annan karriär.
En matriak i ett maskulint samhälle och det är ingenting hon vill ändra på !
Bilderna är ifrån Borgetto vid Valeggio sul Micio en liten by några kilometer söder om Peschiera vid Garda sjön en by som är värd att besöka och som historiskt sett haft många kvarnar eftersom floden Mincio som avvattnar Lago di Garda hade några lämpliga fall precis här. Idag en by för turister.
Det finns en bra plats för husbilar strax utanför byn och ett antal bra restauranger.
