Vi är ett i praktiken avkristnat folk jämfört med Italienarna. Här är fortfarande kyrkorna fulla med folk både till vardags och när det är festligheter. När det är någon högtid är det självklart att man går till kyrkan både unga och äldre. Vid jul nyår och liknande högtider är kyrkorna fulla, på julmässan i Giazza i år fick nästa hälften av besökarna stå upp efter väggarna.
Visst finns det många som är religiösa och alla känner väl någon som regelbundet går i kyrkan men att i stort sett alla skulle dyka upp i kyrkan en söndag skulle nog förvåna även prästen.
På en begravning i Avesa som jag var på för ett par år sedan kunde inte alla komma in, det var en drygt åttioårig dam, granne till familjen som gått bort, kyrkan i Avesa rymmer mer än 300 besökare.
Ibland går jag ner och sätter mig i kyrkan i Giazza för att få en lugn stund eller bara för att det är stillsamt och svalt på sommaren. Ofta sitter det några äldre damer och ber, de sitter tillsammans längst fram till vänster och ber sina böner tillsammans i en sorts körsång. Det hörs att de gjort det många gånger förut de är perfekt samstämda och turas om att liksom göra ett solo ibland och sen fortsätta att be tillsammans det är vackert och rogivande.
På söndagarna kommer kyrkobesökarna till Giazza torget är fullt med bilar, det är folk från trakten som kommer ner eller upp bara för ett besök i kyrkan och kanske för att träffa vänner för efter andakten är det fullt på torget och på Osterian.
Många yngre säger sig inte vara troende men det finns fortfarande kvar en djup respekt för den katolska religionen och för kyrkan här på ett sätt som vi förlorat eller gjort oss av med på gott och ont.