Planen var att besöka Krk och kanske några av öarna i närheten, men på väg genom Italien mot Kroatien kändes en hel vecka mycket för ett så enkelt uppdrag och dessutom hade vi sett Kroatiens kust från Istrien till Dubrovnik flera gånger.
Så istället styrde vi österut i Rijeka mot centrala Kroatien och Slavonien den östligaste provinsen av Kroatien. Detta område är inte turistiskt det visste vi redan och på kartans syntes inga campingplatser eller andra ställplatser för bilen. Men innan vi åkte in i Kroatien stannade vi en natt vid havet i Slovenien på en vanlig camping som var knappt halvfull så här i september.
Första natten i Kroatien hittade vi en camping utanför Duga Resa vid en liten å på landet men det var den sista på resan österut som fanns på vår karta. På campingen fanns en Svensk och en Dansk husbil och några Tyska och Holländska men de skulle bli de sista vi såg på nästan en vecka.
Det är stor skillnad mellan kustområdet som är översvämmat med turister som åker i långa karavaner och letar efter de bästa ställena. Det finns infrastruktur för att ta emot hundratusentals turister på hotell campingar och restauranger.
Bara några mil från kusten in i landet försvinner turisterna helt och hållet. Det finns något enstaka hotell och restauranger i småstäderna men annars är det bara Kroaternas egna cafe barer och marknader man ser för en cafe bar finns i varje by. Men det är lantligt när man kommer in en bit i landet utanför en bar står det ofta en bil och fyra antika traktorer.
Byarna på landet är ordnade på ett mycket speciellt sett. En spikrak ofta flera kilometer lång väg går genom ett slättlandskap. På båda sidorna om vägen ligger en rad med hus på ganska smala tomter. Ett djupt dike skiljer vägen från tomterna med en liten bro till varje tomt. Bakom husen är tomterna långa från hundra till flera hundra meter och här odlas allt från grönsaker frukt potatis paprika tomater och vad hushållet nu behöver. Överskottet säljs vid vägen mitt i byn.
På så sätt är många på landet nästan månskensbönder och i affärerna i sådana här byar är sortimentet mycket begränsat det är inte mycket man behöver köpa helt enkelt. Det finns tandkräm rengöringsmedel mjölk lite bröd konserver och en del annat.
I lite större städer är spåren från kriget på nittiotalet fortfarande synliga överallt. Skotthål, rasade och övergivna hus ser man i alla byar. Det syns att det var många som fick lämna snabbt och söka sig till en plats där religion och härkomst stämde bättre med den man själv hade för säkerhetens skull.
Det är mycket som fortfarande inte är återuppbyggt eller reparerat det är egentligen bara kyrkorna som fått ordentliga renoveringar och många är helt nybyggda. Till skillnad från Italien struntar man i att reparera gamla kyrkor låter dom bara stå och bygger en ny istället.
Vi följde gränsen mot Bosnien och fick leta ställen att ställa bilen för campingar och turister fanns ingenstans. Andra natten i Kostajnica ställde vi bilen på byns badplats vid gränsfloden till Bosnien det var bara att simma hundra meter så var man i nästa land. På kvällen fick vi besök av den lokala polisen som ville titta på idhandlingarna och sa att det var helt OK att stanna över natten men de ville kolla vilka vi var eftersom vi stannat så nära gränsen.
Detta i ett land där det är förbjudet att ställa en husbil utanför en camping men det visste både vi och polisen att det var omöjligt eftersom det inte finns några campingar inom trettio mil !
På den här sidan floden är folket katoliker och mycket religiösa på andra sidan muslimer och säkert lika religiösa där också, skulle vara intressant att göra motsvarande resa i Bosnien men denna gång hade vi inte passen med eftersom vi bara skulle besöka Kroatien och då är Italienska Carta di Identita mycket säkrare papper att resa med så passet fick stanna hemma !