Idag fick jag en guldklocka för tjugofem års tjänst på mitt företag som jag faktiskt fortfarande är anställd på fast jag inte gjort så mycket nytta det senaste året. Jag kanske inte gjorde så mycket nytta när jag var som mest verksam heller men visst hoppas jag på att jag bidragit till några av framgångarna. Jag har faktiskt jobbat trettiofem år på samma företag men inte i följd jag hoppade till några andra företag i mitten av åttiotalet men kom tillbaka för jag trivdes bra.
Jag har inte använt armbandsklocka på de senaste 15 åren men denna satte jag genast på armen för den betyder något speciellt för mig. Jag är mycket tacksam för många intressanta år och många intressanta uppgifter jag fått sedan min första arbetsdag den 15:e september 1976. Jag har haft förmånen att få vara med på några fantastiskt intressanta resor med att bygga upp nya verksamheter precis det som alltid varit mitt största intresse.
Jag visste att klockan skulle komma men inte riktigt hur det vet man aldrig i det här landet. Men igår kväll fick jag ett meddelande på facebook från Giorgio som driver Osterian i byn att han plockat upp ett paket på transportcentralen i Verona och undrade när jag skulle komma och hämta det. Jag har bara 100 meter ner till torget så jag svarade att jag kommer ner i morgon.
Så går det naturligtvis inte till i Sverige, närmaste restaurangägare skickar inte meddelanden via Facebook om att paket har kommit fram det gör internationella företag eller Posten via brev eller telefon, men här där jag bor nu är det helt normalt, här är inte metoderna i focus utan resultatet.
Här är inte processer utvecklade av dyra konsulter den bästa metoden, för alla vet ju att Giorgio “är” Giazza och alla även nere i Verona vet att om något skall till Giazza och Giorgio är i närheten så är han den mest pålitliga “processen” för transporten dit.
Så fungerar det här i mitt nya land där kontakter och förtroenden är långt mer viktiga än dokumenterade processer och arbetsbeskrivningar som följs till punkt och pricka. På gott och ont för när något går snett så finns det inga beskrivningar eller reservplaner på vad som skall göras så då får det bli i morgon istället, så bråttom kan det väl inte vara.
Här har jag fått lära mig att kontakter och förtroenden betyder mer än regler och vad man har “rätt till” allt här handlar om att ha rätt kontakter när det behövs och då spelar det ingen roll vad som står i regelboken.
Och det är helt OK för mig jag trivs med det har tålamod nog för att vänta lite och se vad som skall hända. Här där jag bor nu är inte tiden och metoderna i focus utan resultatet och upplevelsen och det känns befriande att leva på det sättet nu när jag har tid till det och tålamod att vänta.
Nästan varje dag bjuder på nya överraskningar och många gånger skrattar jag för mig själv och tänker att det här hade aldrig kunnat hända i Sverige, men samtidigt jag är lika tacksam för att jag får vara med och uppleva det här i Italien.