Invandrare utlänning och flykting

Den här sommaren har varit ovanligt sval och regnig. Vi hade en vecka i juni med mellan 32 C och 36 C men sen har temperaturen mest pendlat mellan 25 C och 32 C. Det blev ingen sommar alls säger många Italienare men för mig och andra invandrare från Sverige har det varit en perfekt sommar.

Men den svala sommaren gör druvskörden ovanlig dålig där jag bor på de gårdar som inte sköts rätt möglar druvorna i fukten. Men det går att göra vin på det här också sa en vinbonde jag pratade med med en egen liten odling.

Semesterperioden är slut nu skolorna börjar på måndag. Barnen samlar ihop sig i grupper och pratar om hur sommaren varit och både barn och föräldrar ser nog lite fram mot skolstarten. Det är inte enkelt att ordna barnpassning under de tre månader som sommarlovet är när man har kanske tre veckor själv.

Att vara invandrare här är enkelt för mig, jag har min försörjning från Sverige och kan inte få sparken en gång till. Att vara Svensk i Italien är också enkelt man möts mest av nyfikenhet och en massa frågor.

Flykting har jag aldrig sett mig som för jag har inte flytt från något utan snarare flytt till något nytt. Det finns en del saker jag saknar från Sverige, allemannsrätten är nog den största förutom familj och vänner förstås. Men det finns saker jag inte skulle vilja vänja mig med igen, alla oskrivna sociala regler och den kontroll vi som medborgare utövar på varandra. Det finns saker man inte kan tycka för det ingår inte bland de godkända åsikterna så jag tror många egentligen aldrig uttrycker sina innersta åsikter. Det är nästan så att åsiktsfriheten har begränsats till “godkända” åsikter inte i lagstiftning men med hjälp av media och det sociala trycket. När jag bodde i Sverige funderade jag inte på detta men med lite distans och insikt i en annan kultur blir det väldigt tydligt.

Men alla invandrare utlänningar och flyktingar här har det inte lika lätt. Det finns inga jobb och det sociala skyddsnät man behöver det får familj och vänner stå för staten är frånvarande. Många lever på gatorna och många tigger pengar eller mat. När jag bodde i Stockholm gav jag nästan aldrig pengar till tiggare, det får staten ordna tänkte jag då. Men här där staten inte är närvarande går det några euro till smutsiga händer nästan varje dag, det finns ingen annan som hjälper.

Bilderna tog jag igår på promenad längs bäcken mellan Ferazze och Montorio.