Posten kommer, brevbäraren och jag är lika glada, och posten kommer med finess dessutom, brevbäraren bankar på dörren inte lite diskret utan ordentliga knytnävssmällar och ropar över hela gatan POSTA POSTA sen ser han lika glad ut som jultomten borde göra när han delar ut julklappar.
Det har funkat tre gånger nu brevbäraren har stannat sin gula Panda bankat på dörren och ropat POSTA, och varför denna spontana glädje, jo det har tagit lite mer än ett år att komma hit, till en fungerande postutdelning och det är inte bara Poste italiane som har ställt till det det fanns flera knutar på linan.
Det började med husköpet och adressen jag fick till huset av de förra ägarna nummer 95 på min gata. Jag skickade några provkort bara för att kolla att det funkade jag har lärt mig att det är bra att göra så här, man skall inte ta någonting för givet. Nästa gång jag kom hit kom min granne springande med korten och frågade om de var mina, ja och det var de förstås. Då kollade jag adressen på hans hus och det visade att vi hade samma nummer på husen men nummer skyltar som såg lite olika ut hans var mycket nyare.
Då åkte jag ner till Municipio (kommunkontoret) i Selva di Progno och frågade dem om hur det kunde komma sig att vi hade samma adress. Den mycket hjälpsamma tjänstemannen började leta i pappershögarna och hittade en mapp med en handskriven adresslista över hela Giazza. Det visade sig att adresserna i byn hade gjorts om för tre år sedan men att kommunen inte fått tag i mitt hus dåvarande ägare de bor borta i Venezia trakten och använde huset bara som sommarstuga. Så min nya adress var samma gata men med nummer 100 istället, inte konstigt att posten kom fel.
Så satte han upp en finger i luften och säger Aspetto Aspetto och dyker ner på de allra lägsta hyllorna på kontoret och kommer upp igen med ett stort rött kuvert. Ut detta värdefulla kuvert fiskar han upp min adresskylt till huset en svart och vit skylt med nummer 100, min nya adress, den har legat där på hyllan och väntat i tre år. Hem igen skruva upp nya skylten på huset den var av samma typ som den grannen redan hade, skicka några provkort igen till nya adressen.
Ingenting hände inga kort kom fram.
Ner till postkontoret i Selva i somras för att fråga om det kommit någon post till mig, det hade det inte. Men jag fick tillfälle att presentera mig och skriva ner min adress och namn på en lapp och beskrev var huset låg, för jag tänkte att de kanske behövde fundera lite. Sen lät jag saken bero hela hösten.
Nu när jag kom ner igen var det dags att skicka några kort igen och det var då undret inträffade, posten kommer fram och brevbäraren ser lika glad ut som jultomten och det tog bara ett år, inte mycket med tanke på hur mycket som hade gått snett på vägen.
Så här kan det fungera i mitt nya land allt fungerar inte automatiskt man får hjälpa till lite ibland och man har stor nytta av en hel del tålamod.
Men när det fungerar då fungerar det med finess och med ett stort leende !