Kom hem för några dagar sedan från en trip till Grekland. Det är bara 35 mil och en färjetrip på tjugo timmar från där jag bor till Patras på Peloponnesos. Jag har varit i Grekland många gånger förut men alltid på öarna och inte när den Grekiska ekonomin haft snaran om halsen som nu.
Grekland är på många sätt Europas vagga, i det hörnet av Europa började en ny kultur att utvecklas för tretusen år sedan med kritiskt tänkande vetenskap filosofi och teater långt före andra delar av Europa. En kultur som på många sätt format vårt sätt att se på världen. På många sätt är vi skyldiga detta land en stor del av vår utveckling i modern tid men minns vi det idag.
Grekland har misskött sin ekonomi i många år nu på samma sätt som flera andra länder i medelhavsområdet. Lånat till pensioner och konsumtion och inte byggt upp en effektiv statsapparat som många länder i norra Europa. Det skall de naturligtvis ha bannor för.
Reser man i Grekland idag ser man överallt att detta samhälle är på randen till en kollaps. Många vägar är halvt raserade en vägbana har hasat ner i en ravin och en del är avstängda med bommar eftersom det inte går att komma fram längre. Butiker och företag har slagit igen portarna och sophämtningen har upphört för det finns inte pengar att betala sopgubbarna längre.
De som har sin försörjning från jorden eller från turisterna som fortfarande kommer men i mindre skaror kan klara sig men de som bor i städer och tätorter och är utan jobb har en besvärlig vardag. Det finns inga jobb och det finns ingen hjälp att få från en stat som borde hjälpa, de som kan flyttar till andra länder.
I norra Europa tycker vi att Grekerna naturligtvis borde betala sina egna skulder och inte räkna med att det finns någon som hjälper till med avbetalningar och skuldavskrivningar.
Men om vi vill att Grekland skall fortsätta vara en del av Europa och om vi vill vara en del av den utveckling de startade tror jag vi måste tänka om och betrakta Grekland som en olydig och oansvarig bror som svikit och slarvat men som fortfarande är en del av familjen och en bror som behöver hjälp. Som en del av en typisk familj i medelhavsområdet, där det alltid finns utrymme att förlåta och alltid möjlighet att komma hem igen.
Europa kommer inte att bli en bättre plats att leva på om Grekland hamnar utanför. Om den sorts värderingar som idag vänds mot Grekland fortsätter kommer Europa att falla sönder i en nordlig “hederlig” del och en sydlig “levnadsglad” del och då kommer jag att fortsätta leva i den sydliga.