Vaknade vid sexringningen i morse packade ner en frukostburk och åkte upp till högplatån för en promenad och frukost. Det var kallt på 1500 meter höjd bara 4 grader klockan sju och det blåste en envis nordvind. Jacka på upp med kameran ryggsäcken på plats sen gick jag långsamt upp längs stigen mot San Giorgio.
Efter bara tvåhundra meter skrämde jag en Capriolo som travade iväg till den skyddande skogen en bit bort jag han knappt få en bild trots att kameran redan var klar.
Men han fick springa jag var på väg till ett bra frukostställe med utsikt ner över byn lä från norr och där Gems ofta betar på morgonen jag har sett dem där många gånger. När jag kommer över kanten till Gems stället ser jag två horn sticka upp 200 meter bort. Hornen ser mig samtidigt och går ner i nästa svacka och när de kommer upp på nästa höjd ser jag att de fått med sig en grupp på sex sju djur.
De passerar mitt frukostställe och försvinner ner i en sänka. Om jag är försiktig nu kommer jag att få se dem om en stund igen. Men nu gäller det att vara försiktig ser de dig måste du stå still ca tjugo minuter tills de minskat på vaksamheten och börjat beta igen. Men de ser mig inte nu så jag kan knalla stigen fram jag har en halv kilometer till stället jag tror att de betar.
En bit efter vägen ser jag en Marmotta som står utanför sitt bo och solar sig. Han ser ut att sitta och sova och ser mig inte när jag närmar mig långsamt i gräskanten. Inte förrän jag står trettio meter ifrån honom och fotograferar ser han mig och slinker snabbt ner i underjorden. Boet ligger i en tunnel rakt under vägen han kommer att få slinka ner många gånger i sommar när trafiken på stigen är tätare.
När jag kommer runt hörnet ser jag gruppen där jag väntat att de skulle beta, de ser mig också, så nu står jag bara och väntar tar jag några steg nu kommer de att gå undan och jag vill komma hundra meter närmare till utsiktsstället utan att störa. Efter en stund släpper de på vaksamheten och efter en halvtimme har jag sakta tagit mig till frukoststället hundra meter närmare. Här sätter jag mig ner plockar upp frukostburken och ibland tittar vi på varandra de äter också frukost och ingen av oss vill störa.
Vi har frukost tillsammans en dryg timme vid det här laget bryr de sig inte om mig längre turas om att hålla ett öga på mig bara men avståndet är hundrafemtio meter det brukar räcka om man håller sig stilla. Vakterna går mellan mig och gruppen och står ibland och tittar länge.
Hela gruppen har långsamt betat sig uppåt och försvunnit över kanten men en bock står kvar och tittar på mig. Kan det vara samma bock som sakta smög förbi mig och Mokvist i våras han beter sig precis likadant, han står rakt emot mig lite utmanande och ser ut att fundera på om han skall passera. En Marmotta nere i svackan håller också ett öga på mig men springer upp i slänten och tittar upp mellan två klippblock.
Men bocken går upp en bit, lägger sig ner på ett stort klippblock och idisslar samtidigt som han har koll på mig. Så när jag reser mig efter frukost för att gå tillbaka har jag två vakter. Båda syns på bilden bocken ligger till vänster i bilden högt upp och Marmottan kikar upp i en klippskreva till höger mitt i bilden. Så ligger de också när jag vänder mig om en sista gång innan jag går runt hörnet. Åt det andra hållet ser jag byn nere i dalen och jag har hört kyrkklockorna ringa tid hela morgonen det är inte mer än 1200 meter ner.
Innan jag går runt hörnet för att gå ner igen lyfter jag på hatten och tackar mina nya kamrater för trevligt sällskap under frukosten.
