Vid frukost idag tog jag en titt på kartan för det var mulet och molnen hotade att lägga sig över Lessinia, som jag tänkt åka upp till, och då blir det dimma däruppe. Nya planen blev att gå från byn en bit upp i Fraselle en av de två raviner som kommer ner till byn från bergen norrifrån. Revolto är den mest lättillgängliga bred och det finns bilväg 8 km upp, där har jag gått många gånger. Fraselle är smal och brant och det är däruppe någonstans finns byns vattenförsörjning men det finns bara en stig upp.
Brant uppåt, alltså lätta packningen, ska du hänga med ?
Från huset har jag 150 meter till Fraselle så bilen för stå kvar på gatan. Första biten går nere på botten av ravinen som är upp till 30 meter bred här i början. Bäcken som kommer ner kallas Torrente Fraselle och rinner rakt genom byn. Det är nästan helt tyst nere i ravinen bergen på båda sidor är 700 meter högre. Strax utanför byn kommer det ner ett vattenfall som frusit till is nere i skuggan för det kommer inte ner mycket sol här på vintern.
De enda ljud som hörs är bäcken och några fåglar men de är få och tystlåtna så här års det är några minusgrader när vi kommer iväg strax före nio. Efter några km svänger stigen över bäcken och upp i serpentinsvängar på berget på östra sidan. Några km och 200 höjdmeter senare når vi första raststället Fontana Vaiselú med en vattenkälla och några bänkar.
Det är torsdag i mitten på januari normalt ligger det snö här då så ingen har planerat en promenad idag vi kommer inte att se en vandrare på hela dagen. På sommaren kommer många ner den här vägen från lederna uppe i Piccolo Dolomiti men det är långt till sommaren nu. Kort rast för nu skall vi vidare uppåt, men jag har lärt mig av de Italienska vandrarna att ta det lite lugnt lägga i en lägre växel korta ner stegen och sakta vagga sig upp ett steg i taget.
Vid en kort paus i en kurva lite längre upp hör jag ett prasslande ljud. Det låter som en fågel som hoppar i de torra löven ett hopp i taget men jag kan inte se någonting och det kan vara ett större djur hörde du det också. Det är omöjligt att gå tyst i skogen nu det ligger löv överallt ibland halvmetertjockt även på stigen och de är snustorra och prasslar så snart du sätter ner foten.
Nästa rastställe heter Fontana Vajo Scalette och ligger på ca 1250 meter så det är dags för en paus och lite mat ur burken. När jag sitter tyst en stund hör jag samma prassel igen och det kommer ner småsten från branten ovanför den är nästan lodrät där jag sitter. Småstenarna kommer inte slumpvis utan de kommer ner i en skreva först sedan 10 meter längre bort sen en bit längre bort till. Någonting rör sig där uppe prasslar och knuffar ner småsten. Men vad ?
Detta måste få sin förklaring så jag tar upp kameran och packar ner allt annat i säcken sen smyger jag i snigelfart så tyst jag kan upp efter stigen och lyssnar. Stannar långa stunder helt stilla och helt tyst bakom ett träd. Efter någon halvtimme och några hundra meter kommer lite stenar och jag hör rätt prassel och där uppe kan jag skymta tre djur en vuxen och två ungar. De står kanske 150 meter upp i slänten och tittar på mig.
De var på väg ner när jag såg dem först hade nog tänkt att korsa stigen ungefär där jag står. Jag kan höra deras varningsljud också det kommer ett kort ljud som från en hes katt inte högt jag tror inte det hörs mer än 200 meter men det är helt tyst här nu. Nu står vi alla stilla och tittar, jag får upp kameran bakom ett träd och hinner ta några bilder innan de tar några hopp upp i slänten. Bilderna tog jag med 400 mm och lite digital förstoring så de ser närmare ut än vad de var.
På väg ner hörde jag fler spår av dem nu när jag vet vad jag skulle lyssna efter och vad ljuden betyder. Kan man språket kan man förstå mycket av vad som händer i skogen genom att koppla ihop ljud med händelser utan att se så mycket.
Nu ser jag nere i ravinen att det kommer in dimma söderifrån då blir sikten snart sämre och i fukten blir det betydligt kallare också. Dags att traska ner igen det kommer att ta en och en halv timme.
På vägen ner stannar jag till och undersöker en timmer transportör. Just den här är inte i bruk längre men tidigare användes den för att forsla timret från berget ner i ravinen där man kunde ta det på traktor. Från hjulet drar man en stålvajer flera hundra meter ner från berget hakar fast stockarna och låter dem åka ner som i en linbana. Det finns många sådana här och många används fortfarande.
Ja det var en vanlig dag på jobbet för mig, kul att du kunde hänga med nästa gång kanske vi går ända upp till passet vid Zevola det var en timme kvar dit idag !
Din bergspromenad med bilder tog mej tillbaka i tankarna till mina besök på UN Logistics Base, i Brindisi i Apulia regionen i södra Italien. När jag såg dina bilder med alla torra löv, kunde jag nästan känna lukten av dom, som jag minns från mina kurser där. jag brukade ta en genväg uppför en oanvänd trappa (den röjdes aldrig), och där luktade det mumma!