Vår i Lessinia

Solen lyste rakt in genom fönstret när jag vaknade strax före sju och benen ville upp. Så jag packade lite grejor och åkte upp till Lessinia det var sex veckor sedan jag var där senast då låg det snö och var kallt. Idag var det 10 grader på morgonen men när jag kom upp blåste det styv kuling, ja jag skojar inte jag menar mellan 18-20 m/s det gick nästan inte att stå rak jag hörde vinden runt bilen på vägen upp men nere i byn kändes ingenting.

Så jag gick ner i skogen istället, ner mot byn ovanför branten där skogen lutar bara 15 -20 grader och domineras av gamla lövträd. Redan efter några blombilder var batteriet i kameran slut så ni får klara er nästan utan bilder idag.

Det är fortfarande torrt och brunt där uppe våren vill liksom inte sätta fart. Idag har det varit tjugo grader mitt på dagen och solsken men de Italienska knopparna avvaktar fortfarande och vill ha mer. Svenska knoppar hade fått mer gjort de tar sig till och med genom snö. Men det kommer lite blommor vita som snödroppar blåsippor och gula vitsippor och andra växter. En grön nästan genomskinlig blomma fick jag med på bild innan batteriet gav upp.

Har ingen aning om vad någon av dem heter kanske någon som vet ?

På väg ner sprang jag på två rådjur 50 meter bort när jag kom över ett krön de gjorde sig ingen brådska utan gick upp på en höjd med busk och sten. Strax efter såg jag på avstånd en man med två Lagotto Romagnolo som letade tartufo, italiens tryffel. En brun och en gräddfärgad hund gick med nosarna i löven och fnyste och småpratade med mannen. Skulle vara trevligt sällskap med en Lagotto som vill vara med och bestämma takten och riktningen. Här säger de att det finns folk som kan försörja sig på att leta Tarfufo kilopriset är högt och de finns här uppe i skogen.

På väg upp igen sprang 5 rådjur över en öppning inte i panik men ändå snabbt och någon minut senare fick jag se förklaringen till att de gjorde det, två hundar gick i deras spår med nosarna i backen i halva rådjurens fart men spårsäkert och envetet. Kanske var de själva, kanske med en husse någonstans i närheten, men det är inte jakttid nu och jag hörde inga skott.

Hemma igen satte jag mig i solskenet på balkongen. Runt mig flyger ett tiotal svalor, kropp som en delfin och korta kraftiga vingar som de använder bara ibland. Två av dem visade tydligt att de inte var nöjda med att jag satt där de flög bara någon meter över mitt huvud. Kanske de båda som byggt boet som sitter på elkabeln precis ovanför min balkong. Upp på taket och därifrån kan jag försiktigt lossa boet och placerade det en bit bort på samma elkabel, kanske räcker det för att de inte skall känna sig störda.