Rumänien

När man passerar gränsen från Österrike till Ungern tar det en stund innan man ser att saker förändras det mesta är sig likt långt förbi gränsen. När man passerar gränsen från Ungern till Rumänien ser man direkt att man kommit till ett nytt land. Trafiken tätnar farten ökar och den lugna lunken från Ungern byts mot en mycket mer stressig körstil.

Vi körde över gränsen vid Oradea och bestämde oss för att köra över Bergen till vägen som går till Sibiu  som vi tänkte besöka, men det skulle ta några dagar att komma dit. Vägen över bergen började som en smal dåligt asfalterad krokig vägg rakt upp men det borde inte vara mer än 50-60 km så vi fortsatte. Snart var vägen smal som en traktorstig och de enda vi träffade på var några skogsarbetare som stirrade länge efter oss.

Högst uppe vid passet låg en högplatå där hästar kor och får gick och betade. Det tog över två timmar att komma ut på en större asfalterad väg så vi lärde oss första dagen att hålla oss till lite större vägar. Den nya vägen ledde ner till en by med en Campingplats skylt, vi hade tänkt köra en bra bit till men det fick räcka för den dagen.

Byarna i denna del av Rumänien, och på många andra ställen i Östeuropa, består av en huvudgata med diken på båda sidor med små broar som leder till tomter som brukar vara 50-70 meter breda och flera hundra meter djupa. Vid vägen står ett boningshus med trädgård bakom det hus för djur, en häst en ko några höns ibland en gris och några får. Bakom djurstallarna finns en stor köksträdgård för att odla tomater potatis majs frukt och annat till hushållet. Överskottet sätter man sig utanför huset och säljer till förbipasserande. Många är säkert nästan självförsörjande på mjölk ägg grönsaker och lite kött ibland.

Ibland bestämmer sig tomtägaren för att ge upp odlingarna och bygga en Campingplats istället, vi har stannat på en del sådana i olika delar av Östeuropa. Oftast är de ganska nybyggda och bra underhållna betydligt bättre än de Ungerska jättecampingarna som är lite förfallna. Denna var i toppskick allt var nytt och perfekt underhållet och den fick högt betyg av andra gäster. På såna här campingar hamnar man mitt i bylivet mitt bland grannar kor tuppar och hundar och det blir aldrig riktigt tyst.

Vi fick tipset av ett Holländskt par att följa med ut på huvudgatan och titta när korna kom tillbaka från dagens bete. Efter en stund kom hela byns samlade tillgång på kor ner från kullarna ovanför byn.

Sist kom en herde tillsammans med en svart vallhund de som denna dag tagit ansvar för korna.

Korna visste exakt på vilken gård de bodde och ägarna kom och öppnade portarna in på sina gårdar så det enda herden behövde göra var att driva korna långsamt ner för gatan så gick de själva in på sin hemmagård i tur och ordning.

När alla korna var hemma knallade herden hem till sitt. Rumänerna är öppna och nyfikna på främlingar ibland samlas ett helt gäng barn och ungdomar runt oss och frågar var vi kommer ifrån och vill veta hur man hälsar på olika språk. De lär sig engelska i skolan och vill gärna prova om det fungerar på några “extraterreste” så det kan bli en lång pratstund.