Tillbaka i Kalishta passar vi på att besöka klostret som ligger på promenadavstånd en bit söderut där vägen slutar. Klostret grundades för 700 år sedan och den första kyrkan karvades ut i berget med plats för ett tiotal munkar. Det fanns även celler i berget för några munkar för stillhet och meditation.
Idag är den nya kyrkan renoverad med nya fresker och hela klostret har blivit en turist magnet. Bredvid klostret finns ett hotell med alla bekvämligheter och badstrand vid sjön.
Det här är en religiös turism som saknar motsvarighet i norra Europa. I Katolska och framför allt den Ortodoxa kyrkan är kloster självklara resmål på en semesterresa och det går ofta att stanna kvar några dagar eller övernatta på mattor eller madrasser i klostret eller på gården.
Detta träd sägs ha planterats av de första munkarna som kom hit för 700 år sedan och visst är det möjligt men byggnaderna runt trädet är av betydligt senare datum.
En av munkarna dyker upp ibland på gården när vi promenerar omkring jag tror han har lite problem med mottagningen i mobilen.
Kyrkan inte den i berget utan den nya utanför var i dåligt skick och fick nya fresker 1977, bilderna har jag hittat på klostrets hemsida det var inte tillåtet att fotografera i kyrkan.
Denna ikon är samtida med klostret grundande och beskyddar fortfarande klostret den sägs ha vräkts i sjön vid flera tillfällen under århundrandena men har alltid återvänt av sig själv till klosterkyrkan. Numera skyddar den även vår husbil tillsammans med några andra ikoner från ortodoxa och katolska kyrkan.
Kyrkan i berget som är 700 år gammal hittar jag inga fotografier på och eftersom det inte var tillåtet att fotografer tog jag bara en bild. Här har munkar levt och läst böner i 700 år det är värt att respektera.
Tidig morgon båten går mezzogiorno och vi har en gränskontroll och drygt 15 mil samt utmaningen att passera Tirana innan vi är framme i Durres så vi är uppe och iväg 06.30.
Gränskontrollen mellan Makedonien och Albanien tar drygt en halvtimme med lite köer och tullpoliser som inte har bråttom men det ligger inom ramen för planeringen dom har aldrig bråttom.
En i övrigt ganska händelsefattig resa genom Albanien med lite trafik och bara en felkörning i Tirana som börjar vakna när vi skall igenom gör att vi når målet Durres med bra marginal till denna farkost som skall ta oss till Bari och Italien.
Precis på utsatt tid 12.00 börjar färjan gräva sig ut ur hamnen och vi är på väg över det Adriatiska havet, säkert inte för sista gången, det finns fortfarande mycket som vi inte sett och inte förstått om hur livet går till på denna sida om havet.
Nu återstår en enkel resa norrut till Verona.