Vi siktade på Kopacki Rit en nationalpark i det nordöstra hörnet av Kroatien där Slovonien gränsar till Serbien och Ungern. Där Drava rinner ut i Donau översvämmas ett stort område regelbundet och en våtmark med rikt djurliv bildar parken. Men det skulle ta några dagar att ta sig dit.
Vägarna är asfalterade men inte nyligen så ofta ser man inte vilken som är den ursprungliga vägbeläggningen hela vägen är ett lapptäcke av asfaltsbitar under många års reparationer så resan blir lite skumpig. Men trafiken är gles som i Norrland och turister ser vi inga på flera dagar. Medelhastigheten blir inte mer än några mil i timmen.
Maten är “Grill” vilket också står utanför de flesta matställena, grillat kött potatis och grönsaker är vanligast. Mycket är viktigare än gott här så jag varken orkar eller vill äta mer än hälften av det som bjuds. På de flesta restaurangerna är vi helt ensamma ortsbefolkningen äter nog mest hemma. Men ibland stöter vi på en restaurang som dukat till stor fest i samband med ett bröllop och då sitter det en spädgris på spettet utanför.
Landskapet är vackert omväxlande jordbruk och skog med kullar och åsar. Den mesta maten köper vi längs vägen, karljohansvamp tomater paprika och grönsaker men på åkrarna växer också vete majs och tobak. I Konzum butikerna i byarna finns resten av det vi behöver.
En bil verkar vara viktigare än ett renoverat hus här många hus är fallfärdiga eller har aldrig blivit helt färdigbyggda men nya tyska småbilar står överallt. Husen byggs av håltegel men fasaden vill inte riktigt bli klar så de står med tegel som fasadbeklädnad.
Vi siktar på en camping plats vi hittat vid en liten sjö på kartan en smal grusväg leder dit och väl framme finns en tom obemannad fiskekamp vid en konstgjord sjö vid en kraftstation. Campingen struntar vi i och ställer istället bilen nere vid stranden och pratar lite med fiskarna som står runt sjön med sina spön. Här tar man sig bäst fram med engelska de flesta vi möter kan några ord.
De vi möter är lite reserverade men hjälpsamma de är inte vana med turister som folk vid havet i väster. När vi frågar om det är tillåtet att stanna över natten så slår mannen vi pratar med ut båda armarna och säger everywere !
