Vid lite olika ålder i Sverige och Italien och på lite olika sätt tror jag. Här är det inte alls ovanligt att barn bor kvar hemma hos pappa och mamma vid trettiofem års ålder. Har man inte träffat någon så bor man kvar hemma ibland trots att ekonomin tillåter egen lägenhet. Har man inte hittat en partner så är det inte så viktigt med ett oberoende liv och mamma ser nog till också att livet hemma är tillräckligt bekvämt.
Det är mycket vanligt att mamma är med i klädaffären när unga män ända upp till 35 skall köpa kläder flickorna däremot verkar köpa kläder tillsammans med jämnåriga. Det är vanligt att tonåringar är med i mataffären och hjälper till både pojkar och flickor men speciellt flickor de följer med mamma hämtar grejor och drar vagnen.
Jag har en känsla av att mamma håller i barnen mycket längre här speciellt pojkarna än i Sverige har koll på det mesta och lägger sig i det mesta. Så ungdomar är ungdomar längre här många ända upp i trettioåren. De som gifter sig tidigt och skaffar barn tidigt blir naturligtvis vuxna snabbare och flyttar hemifrån.
Men när vuxenålder kommer förväntas man bli väldigt vuxen och gå in i yrkesrollen på heltid. Är man lärare advokat eller läkare eller något liknande så är man det dygnet runt och med större allvar än i Sverige. Det är dags att sluta flamsa skoja och leka och bli vuxen på heltid. Man skall röra sig värdigt och långsamt och inte skoja om vad som helst och alltid vara seriös.
Det kanske inte är så stora skillnader men nästan varje dag ser jag något liten tecken som jag lyfter på ögonbrynet över för det kunde inte ha hänt i Sverige. En kul situation jag såg när jag letade lite i en herrkläd affär i Verona Uno var två mammor i 55 årsålder som hade varsin son med sig i 30 års åldern. De gick på olika håll och försökte övertyga sina söner om vad de skulle ha på sig med begränsad framgång och när de möttes en stund började mammorna prata om hur besvärligt det var att hitta något till sönerna, jag förstod inte allt men andemeningen var lätt att förstå och sönerna stod bredvid och hittade på, det kan inte hända i Stockholm.
En orsak till allt detta kan vara att familjen är viktigare här än hemma, familjen ställer alltid upp och det behövs också för skyddsnäten är glesare här än vad vi är vana med. Vår “socialdemokratiska” syn på hur man skall kunna lita på staten i besvärliga situationer och vad staten skall hjälpa till med är helt olik vad man förväntar sig här.
Här är alla mycket skeptiska till myndigheter och tar nästan för givet att det är något lurt eller skumt och räknar inte med hjälp från statligt håll. Då blir familjen automatiskt viktig vad finns annars kvar att lita på.
Att man alldeles själv med lite hjälp av staten skulle kunna klara sig genom hela livet finns det inte många som tror på här på det sätt som vi tar för givet.
Så bli vuxen snabbt men förbli sprallig hela livet är inte konceptet här.