Fick med mig en kompis från Östersund och en från Milano på en promenad i alperna en fin vårdag i veckan. Jag har sagt det förut våren har varit en katastrofvår med kyla och massor av regn och snö men ibland dyker det upp en dag med vackert väder. Förra våren gick jag i en tunn kavaj och en halsduk och grillade på balkongen i januari i år har det varit massor av snö och kyla jag får kanske flytta en bit till söderut.
Det ligger fortfarande snö på 1800 meter men är tillräckligt varmt för att knalla omkring i kortbyxor och en hatt som skydd för solen och nu har alla vintersovare vaknat och letar efter mat.
Rifugi Scalorbi syns på andra sidan Revolto och där på sluttningarna ligger snön fortfarande djup om några veckor är det dags att promenera upp för den första vårlunchen.
Marmottor grodor kor och alla andra har vaknat och längtar efter sol och värme.
Vi vandrar längs gränsen mellan Italien och Österrike som den gick före andra världskriget och hittar skyttevärn platser där kanonerna var gömda och platser där soldaterna bodde i grottor och bivacker. Historien är inte längre bort än att skyttegravar och kanonlavetter fortfarande kan användas efter lite städning och uppröjning.
I varje by i den här delen av Italien finns en stentavla som berättar om namnen på vilka män i byn som aldrig kom tillbaka efter kriget vilka familjer som fick klara sig med hjälp av sina släktingar och grannar.
Uppe på Cima Carega kan man se restaurangen där de serverar bästa tänkbara lunch om några veckor men än ligger snön för djup för att ta sig upp.
Alperna visar sig från sin bästa sida denna dag och det är bara att njuta av naturen runt omkring och av ett ovanligt bra väder.
il östersundese är min yngsta son som nu åkt tillbaka till Jämtland jobb vänner och vardag men som det var väldigt trevligt att ha på besök en vecka. il milanese är en granne född i byn men bosatt i Milano som kommer på besök ibland och är en outsinlig källa till kunskap för mig om byn om byns historia och om Italien.
Det blev en vandring i alperna tillsammans med två likasinnade när vandring är som bäst. En dag när naturen fick bestämma takten och bjuda på vackra bilder utan stress och utan brådska en dag när stora städer kändes som de nästan inte fanns.
Hej Leif,
Många trevliga bilder och mycket trevligt skrivet men dessvärre är det inte bara i byarna i “denna” del av de italienska alperna som minnesstenar av de stupade finns. Dessa stenar finns i nästan alla norditalienska alpbyar och definitivt i alla nordvästra byar där väldigt många ungdomar stupade och lämnade stympade familjer efter sig. Dessa minnesstenar är alltid väldigt välskötta och tas väl omhand av de efterlevande. Ville bara poängtera att det inta bara förekommer i de östra delarna…
Må väl / C
Du har helt rätt, det är nog till och med så att stenarna finns i hela Italien jag har sett lite överallt även på Sicilien.