en temporale satte fart på våren

Vi hade en Temporale, ett åskväder, i byn i lördags kväll. Det haglade regnade och mullrade i fyra fem timmar sen var det över, det kom ca 15 mm regn. Det var nog vad som behövdes för nu har våren kommit igång. Träden har fått musöron och det kommer upp gröna blad och blommor överallt. Det var helt enkelt för torrt är min enkla teori, men vi behöver mer regn en sådan Temporale i veckan skulle säkert vara lagom för det är torrt i skogen och i bäckarna.

Ruinerna vid Campostrin

Var upp på berget norr om byn idag jag har dragit mig lite för det för det är bara uppåt nästan tusen meter och dessutom brant, mer om det strax, på vägen ner mötte jag en man med en plastpåse och en kniv som gick och skar av något vid vägkanten. Född nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga vad han letade efter, och fick en lång utläggning som jag inte skall trötta Er med om vad han plockade vad det hette på Cimbri, dialekten här i byn. Det visade sig att han var ute efter en mycket sällsynt växt som passar utmärkt i en vanlig sallad men också kokt som spenat men som slår allt annat du kan hitta som ingrediens i en lokal Risotto, maskrosblad.

Han berättade att de används för medicinskt bruk också alla delar går att använda blommor blad och rötter, under kriget gjorde de ett kaffe surrogat av rötterna.

Dom är inte vanliga här det finns inga gula ängar och gräsmattor som hemma man måste leta efter dem de har lite svårt att hävda sig i all annan grönska. Han berättade att man måste ta dem unga före blomningen (när blommorna kommer är det försent då blir de beska de skall vara ca 8-10 cm tvärsöver) skära av hela plantan precis vid jorden så inga rötter kommer med men bladen skall fortfarande sitta ihop sen är det bara att tvätta av dem och laga de mest delikata rätter du kan tänka dig av dem.

Eftersom jag tar för givet (men som vanligt kan jag ha fel) att ingen av mina blogg följare kan laga en riktig lokal risotto kommer receptet här.

Recept till 2 personer:   Koka en finhackad gul lök i en ordentlig klick smält smör i en kastrull, löken får inte bli brynt skall bara koka långsamt i ca 5 min och bli mjuk.

Häll i två deciliter Italienskt risottoris det finns i alla svenska mataffärer och rör om tills riset blir blankt det tar ca 3- 5 min det får inte fräsa och bli för varmt bara bli blankt dra åt sig smak och mjukna . Ge Risotton ca en och en halv deciliter vitt vin som får koka in en stund.

Häll i ca 4 dl kokande grönsaksbuljong en skvätt i taget (måste förberedas) och ca en liter lätt packade maskrosblad (receptet funkar också med radicchio rosso om ni har det i affären).

Låt allt svälla långsamt i 18 minuter utan att koka och späd med mer buljong om den bli för tjock (som vanligt här är det inte klockan som bestämmer utan man behöver smaka på riset i slutet av tiden och då skall  de vara al dente precis som pasta d v s ha en liten hård kärna i mitten det får inte vara mjukt rakt igenom, detta kan ingen klocka avgöra det måste tänderna göra eller hur. Konsistensen skall vara lite rinnigare och krämigare än risgrynsgröt men när man lägger den på tallriken får den inte rinna utan det skall bli en liten hög.

Innan serveringen ger man den en klick smör till som får smälta under omrörning medan risotton vilar i två minuter.

Den skall serveras med riven Parmesanost (som kallas Parmigiano Reggiano eller Grana Pedano här beroende var den kommer ifrån, av någon konstig anledning ) och rätten är en typisk primo piatto här alltså som alternativ till pasta efter förrätten (antipasto) men före kött och fisk (secondo piatto).

När jag pratar om klick menar jag 20-25 gram när jag pratar om ordentlig klick menar jag 40-50 gram bara för tydlighetens skull det skall smaka lite smör om rätten, salta inte däremot saltet i buljongen räcker.  Slut på Recept //

Men tillbaka till i morse när jag efter en sovmorgon ända till åtta idag måndag, det kan vi daglediga unna oss, drog på mig kängorna för vad som skulle bli en sju timmars vandring och naturens improviserade utbildning i hur en Camoscio beter sig.

Ruinerna efter Malgan (fäbodvallen) vid Campostrin

Jag visste att det var en kilometer rakt upp så jag satte italiensk fart direkt, mycket långsamt med andra ord, stegen var inte längre än mina skor ibland men jag knaprade höjdmeter hela förmiddagen. Första etappen var Campostrin  på 1300 meters höjd, en för tiotals år sedan övergiven fäbodvall, andra etappen på nästan 1600 meter var Malga Terazzo som visade sig vara en campingplats uppe på berget med restaurang naturligtvis på sommartid, annars kommer det ju ingen hit, eller hur! sen bar det av neråt på andra sidan berget till gubben med maskrosorna men det var inte det dagen kom att handla om.

Malga Terazzo camping och viloplats för vandrare

Jag hade kontakt med Gems fem gånger under dagen och jag fick flera nyttiga lektioner i hur de beter sig, om ni inte vill veta det är det dags att sluta läsa nu !

Det vanligaste sättet de röjer sig på är ljudet av prassel i de torra löven på marken när de rör sig, det var så jag hörde dem första gången i Fraselle, och det vet de. De vill till varje pris undvika att höras, därför står de helt stilla med benen om de tror att någon finns i närheten, och de hör när du kommer tro inget annat. Däremot rör de på huvudet tittar åt olika håll och kommunicerar med andra Gens på olika sätt trots att de står helt still.

Så här stod vi och tittade på varandra i 20 minuter innan han helt enkelt fortsatte beta där han stod

Om du ställer dig helt stilla på stigen i ett område där det finns  Gems kommer de också att stå helt stilla och det kommer att ta ca 15-20 minuter innan de vågar röra sig genom att ta några steg jag provade flera gånger under dagen, så du har gott om tid att hitta dem eller vänta på att de röjer sig genom att flytta på fötterna.

Om du hittar dem och de är ofta inte mer än 100 meter bort ibland flera stycken så kommer de att stå helt stilla och titta på dig. De har ett läte, jag fick höra det bättre idag som låter som ett schsss  som man säger till barn men med ett tydligt P i början. De kommunicerar med andra Gems genom att stampa med foten i en sten så det uppstår ett tydligt slag men bara ett, och genast hör du flera likadana stampningar i närheten.

DE vänder alltid baken till och vänder på huvudet så att det skall gå snabbt att fly. Men det gör dem enklare att upptäcka också med de vita fläckarna på bak och huvud

De finns alltid i närheten av dig på berget men oftast ser du dem inte de är egentligen inte rädda men mycket vaksamma, om du vet vad du skall lyssna efter så kan du hitta dem varje dag, idag har jag sett 12 olika individer vid fem olika tillfällen men jag hade kunnat missat alla om jag bara traskat förbi på stigen.