Vinkulturen i Italien är vardagskultur

Vin tankningen på Cantinan i Colognola ai Colli, glöm inte dunken !

I Sverige har vi en mycket speciell kultur runt vin. Vi skannar av hela jordklotet efter de bästa vinerna, konsulterar de bästa experterna för att få reda på vad och hur man skall dricka och vilket vin som passar till vilken mat. Vi har ett statligt bolag som säljer vin och ger råd till medborgarna. Allt detta är otänkbart här.

Vi använder speciella glas till olika vinsorter och tycker det är självklart att göra det. Vi plockar upp bitar av vinkultur i olika delar av världen och gör en sorts “supervinkultur” av alltihop som har väldigt få likheter med den italienska.

I Sverige när man bjuder vänner på middag är det självklart att kocken väljer viner till maten och försöker hitta viner som passar till varje rätt. Det är också självklart att alla följer dessa “direktiv” och snällt dricker rätt vin till rätt rätt och byter glas när det är dags för det. Att blanda två viner eller blanda ett vin med vatten eller dricka fel vin till rätt mat är otänkbart.

Experter säger att man skall dricka rött till kött och vitt till fisk och att billiga viner är sura så det tror vi på för vi är vana att följa råd från myndigheter och experter, bara det är en sak att fundera över.

Experterna har naturligtvis mycket mer detaljerade direktiv än så de vet dessutom vad som är godast mest prisvärt och vad olika viner smakar i detalj, tobak, ruttet gräs, körsbär, surkål, jäst druvsaft o.s.v.

Men nu har jag hamnat mitt i Italien utanför de svenska experternas och myndigheternas jurisdiktion så nu måste jag börja tänka själv vid mogen ålder, en utmaning och en otrygghet utan motstycke.

Dessutom har jag dåliga rådgivare här som är notoriskt misstänksamma mot myndigheter och reflexmässigt alltid gör tvärtemot vad alla myndigheter säger. Mina rådgivare tror att de vet bäst själva och kan bedöma själva vad de vill ha, hemska tanke så kan man väl inte göra myndigheter och experter vet ju alltid bäst.

Vinkulturen här är helt olik den svenska. Till att börja med dricker man vin i vanliga duralexglas dessutom blandar man olika sorter i samma glas. Det är inte ens säkert att man kan bestämma själv vad eller vilka sorter man vill ha i glaset det kan många släktingar vilja hjälpa till med.

De viner som produceras på odlingarna utanför byn är självklart de bästa, ju längre avståndet är från byn desto sämre och konstigare vin. Sådana omdömen kommer från hjärtat här och är inte att leka med det är blodigt allvar det har jag fått lära mig på ett praktiskt sätt.

Vid ett tillfälle har jag dristat mig till att jämföra ett bra lokalt Italienskt vin  med ett bra Spansk vin och föreslog att de påminner om varandra när det gäller påverkan från faten de lagrats på. Det föll inte i god jord det tog mig tio minuter att krångla mig ur detta idiotiska påstående. Det går naturligtvis inte att jämföra ett Italiensk lokalt vin med ett Spanskt vin sånt gör man bara i barbariska länder där det inte finns någon vinkultur överhuvudtaget det förstår jag numera.

Att de lokala sorterna är bäst här kanske inte är så konstigt de är ju de viner man druckit till maten från sjuårsåldern (utblandat med vatten naturligtvis) och de är själva referensen för vad som är vin och hur vin skall smaka allt annat smakar annorlunda och därmed inte lika bra. Här är man uppväxt med att det vin som växer inom synhåll är det vin som smakar rätt, sen spelar det ingen roll vad andra viner smakar, alla smakar annorlunda.

Det finns ingen koppling mellan maträtt och vin här, kopplingen är mellan vin och person. Här är man inte van att dricka det som myndigheter eller experter rekommenderar till olika maträtter man är van att dricka det man tycker om själv. Här dricker man de sorter man själv gillar inte de som någon expert anser passa. En middag i min släkt där alla dricker samma vin till samma maträtt är helt otänkbart det har aldrig hänt.

Här blandar man olika sorter och blandat med vatten efter eget tycke och smak. En Sia i familjen dricker alltid vitt musserande vin till all mat för hon tycker det sorten är godast till allt.  Ingen ifrågasätter att det skulle vara fel hon tycker ju om det. En annan Sia dricker alltid rött vin men alltid utspätt med minst hälften vatten för det tycker hon är godast till all mat jag vet inte vad experterna skulle säga om det men hon tycker om det så vad skall man göra.

Hjälp mig med argument, alla dokumenterat skickliga och internationellt erkända experter rekommenderar att man skall dricka ett kraftigt rött vin till oxfilé och så dricker hon musserande vitt bara för att hon tycker om det, vad skall jag göra ?

Den Italienska vinkulturen är individuell och lokal det som produceras lokalt och det man gillar själv är självklart bäst.

Den svenska är uniform och global det bästa i världen och det som experterna säger är bäst, det tror NI är bäst. 😉

This entry was posted in Mat och dryck. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vinkulturen i Italien är vardagskultur

  1. Björn says:

    Min teori är att de är lite smågalna allihop svenska experter och italienska lokala fastrar sior och bröder.
    Tala om för dem att de ska dricka vit mjölk till sin microkokta blodpudding och smaska i sig det med en halv näve russin och några stekta ägg. Tycker de “cattivo sapore” har de alltid alternativet att spotta ut.
    Hur är det med den lokala mjölkkulturen där nere? Här hemma har det dykt upp lokala små näralternativ till arla och gävlemejerier i butikerna.

    • admin says:

      Det finns ingen vuxen människa här som dricker mjölk. Italiens motsvarighet till våra myndigheter ( italienska läkare ) har varnat för att det är farligt för vuxna människor att dricka mjölk och det är dessutom sant här, de flesta vuxna människor här tål inte mjölk. Så passa dig noga för mjölk det är en farlig dryck som kan äventyra din hälsa, även om du överlever på kort sikt kommer åderförkalkningen att bryta ner dig långsiktigt inifrån. Barn upp till fem år får dricka mjölk sen går de också över till vin, utblandat med vatten förstås !

Leave a Reply