Lilly e il Vagabondo

Idag var det karneval i Verona, med ett långt tåg av utklädda medborgare traktorer och lastbilar med alla möjliga och omöjliga teman på flaket. Omdömena om karnevalen mitt i vimlet var att den var fantastisk och vacker, men jag är inte lika säker på det.

car 1

Trångt stökigt, ägg och mjöl som kommer från himmeln när man minst anar det, jag kanske börjar bli antik men en karneval som denna förknippar jag inte med bra kultur eller ens bra underhållning. Det är en fest för ungdomar som vill prova något de normalt inte vågar, nåt nytt. Målade med massor av färger i ansiktet med första cigaretten i mungipan eller första ölen i näven njuter de av festen, och det är kanske det festivalen är till för.

car 2

Bilderna är inte mina egna trängseln gjorde det omöjligt att se vad som egentligen hände flera led bakom de som var på plats tidigt i morse.

Men bara ett stenkast från vimlet i en liten gränd turisterna inte hittar till ligger en liten familjeägd trattoria, Trattoria Leone. I menyn finns en rätt som heter “Lilly e il Vagabondo” (Lady och Lufsen) Spagetti con polpette !!!

car 3

Omöjligt att motstå så lunchen idag blir amerikansk för spagetti med köttbullar är inte ett Italienskt påfund utan en äkta amerikansk Disney lunch. Kanske inte den bästa kombinationen men kryddat med grillade grönsaker och en Tiramisu och kaffe blir det en helt OK lunch i Verona idag.

Verona är bäst på vardagarna när det inte är fest sommar hett och massor av turister. De hade en rubrik i l Árena, lokaltidningen i Verona förra sommaren som löd “dove sei Verona” var är du Verona, och jag kan bara hålla med var är den ursprungliga staden Verona, var är Romeo och Julia, la familia della Scala, Cangrande och var är Dante Alighieri, men de hör väl till historien precis som jag gör.

This entry was posted in Verona and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Lilly e il Vagabondo

  1. Thomas Schultze says:

    Ho visto Verona! Familjen och jag kom dit under en het sommarhelg 2011, massor av turister, det mesta stängt på söndagen; vi sprang runt och tittade i gatorna, gränderna, kyrkorna, och ut över stan från terassen ovan romarmuseet. Vi åt i Antico Caffè Dante, gick på Nabucco i l’Arena, och körde vilse på natten när vi skulle hitta hotellet utan en karta efteråt (vi borde tagit en pizza då som alla andra). Lyckades till sist. Staden kan vara romantisk och motsvara förväntningarna även under sådana omständigheter. Till och med Julia träffade vi, som välpolerad staty under balkongen; men syntes det inte en mörkhårig skönhet där uppe också…? Sedan hade vi två trevliga dagar i Lessinia med, men det är en annan historia. TS

Leave a Reply