Kosovo

Fortfarande på väg till Albanien men det blev en avstickare till Kosovo och Makedonien helt enkelt för att vägarna var bättre där och vi fick en möjlighet att gina lite till ”Ligeni i Ohrit” Ohritsjön skulle det väl bli på svenska, men jag kommer tillbaka till Albanien senare.

Från Kukes i nordöstra Albanien där vi träffade min granne fick vi tipset att styra österut mot Pristina och sedan söderut mot Makedonien istället för att ta de vita vägarna söderut i östra Albanien där det är bergigt och vägarna är smala och grusbelagda.

Kosovo är det land som kom sämst ur krigen på balkan under nittiotalet. Ni kommer säkert ihåg rapporteringen om Kosovoalbaner och etniska rensningar i nyhetsrapporterna för tjugo år sedan. Serbien har av historiska skäl alltid ansett att Kosovo är en del av Serbien och det var det också under en kort period under Serbiens storhetstid under medeltiden.

Under Titos tid på nittonhundratalet var Kosovo en egen provins i Jugoslavien den fattigaste som en fattig kusin i inlandet och många Serber valde att flytta och i stället ökade Kosovos Albanska befolkning och var under åttiotalet runt nittio % av den totala befolkningen. När Jugoslavien föll sönder under nittiotalet och Serbien ”ville se till att” Kosovo blev en del av Serbien blev det naturligtvis ett problem att större delen av befolkningen var Albaner.

När de Serbiska styrkorna ryckte in i Kosovo flydde en stor del av befolkningen till Albanien och Kukes i synnerhet där vi började vår resa. USA EU och FN reagerade men innan det fick effekt var Kosovo nästan ödelagt. En stor del av befolkningen befann sig i Albanien en stor del låg i massgravar och hus och infrastruktur var raserat.

Det var tjugo år sedan detta hände men det kändes ändå intressant att se hur Kosovo ser ut idag.

Vid gränsen fick vi betala en extra försäkring på bilen för 15 euro trots att vi hade grönt kort och alla dokument i ordning.

Men efter alla gränskontroller som tog en dryg halvtimme var vi på väg mot Pristina och sedan söderut mot Tetovo i Makedonien. Efter de första lantliga byarna med åsnekärror kom vi ut på en högplatå och upptäckte att många hus var nybyggt och bensinstationer restauranger och butiker var nya eller höll på att byggas. Det gick inte att hitta mycket av det som borde finnas kvar sedan före kriget.

Vid lunchstopp på ett nybyggt hotell med restaurang i en trädgård med fontäner och konstgjorda bäckar fick vi god lunch för fyra euro inkl öl och kaffe per person.

Människorna vi möter är lite reserverade men effektiva och påminner mig om hur det var när jag besökte Istrien första gången ett år innan kriget började.

Kosovo har fått stora summor i stöd av internationella organisationer och återuppbyggnaden har gått snabbt. Kosovo har ingen kust inga stora sjöar och inte så mycket att erbjuda turister annat än vacker natur god mat och trevligt bemötande och vi ser inga turister heller på två dagar.

Vi åker över två skogsklädda bergspass på ca 1200 m och genom en smal dalgång ner mot Makedonien på vägar som inte alltid är av högsta klass men minst normal medelhavskvalitet på väg ner till Makedonien.